Örebro FC och AFC Eskilstuna fixade nytt kontrakt i SFL men för andra säsongen i rad så hamnade ÖFC och AFC på plats 9-10. Nu är det dags att kavla upp ärmarna på riktigt, tycker undertecknat.

Att respektive lag inte fick någon förlängd säsong med slutspel må kännas sisådär för dem. Det förstår jag men samtidigt kan det vara en välsignelse att säsongen numera är en del av det förflutna. Nu har dem möjlighet att blicka framåt genom att snabbt börja rannsaka sig själva för att sedan börja bygga ett lag som ska bräcka fiaskosäsongerna. När snapsen har lagt sig på midsommarafton så ska det mesta vara spikat sen innan vilket även gäller de övriga klubbarna i ligan. Det finns ingen tid för vila utan nu börjar det hårda arbetet. Jag kommer inte att peka på varenda aspekt som måste fixas men några saker kommer du som läsare att få.

För AFC Eskilstuna handlar det inte om huruvida man ska spela i orange eller helsvart vilket blev en fixidé i slutet av deras säsong, utan här måste man våga tänka nytt och utanför sin absoluta komfortzon. När AFC var nya i SFL så bidrog dem med något nytt och fräscht vilket gjorde att dem tog ligan med storm, men nu flera år efter succédebuten så ger Eskilstuna ett väldigt trött intryck på planen, ett intryck som påminner en del om Hammarbys debutsäsong i SFL säsongen 17/18. Det spel som skapade positiva AFC-rubriker för flera år sedan är numera sönderanalyserat av motståndare efter motståndare samtidigt som man inte verkar vilja kavla upp ärmarna ordentligt. Bland annat Viktor Sääf tyckte att det fanns en del lata tendenser i Eskilstuna i samband med IFK Göteborgs match mot dem i början av säsongen, och även jag har länge upplevt att det är för mycket lunk och lattjo i Eskilstuna.

Det spelar ingen roll hur skickliga spelarna är om man ändå trummar på i samma destruktiva hjulspår. Det är inte fel att ha en taktik som man känner sig trygg med men man måste också våga utöka sin verktygslåda med flera vassa verktyg som kan tas fram när man strävar mot önskvärda resultat. Det gäller också att underhålla sina redskap och förfina dem vilket bland annat gäller den fysiska statusen som nämndes några meningar ovan. Ett AFC som orkar springa kopiöst i 40 minuter blir betydligt jobbigare att möta istället för ett lag som ibland ger ett bekvämt intryck. Ett AFC med en taktisk bredd kommer att skapa mer möjligheter på planen och det endimensionella kommer att krympa.

Jag hoppas att de vågar ge de yngre förmågorna mer och mer förtroende i betydelsefulla ögonblick och inte bara när man leder stort med en minut kvar. Annars finns risken att konkurrenter i närområden snappar upp dem oslipade diamanterna. P19-laget vann som sagt SM för andra året i rad och nu är det dags för flera av spelarna att börja konkurrera med veteranerna.

Till sist så ska det bli spännande att se vart AFC tar vägen kommande säsong och vilka spelare de behåller och värvar. Klubben har tidigare visat att potential finns så det återstår att se ifall man klarar av att skaka av sig dem två senaste säsongerna som har varit allt annat än en succé.

I Gnällbältet så repriserade Örebro FC sin tabellplacering från säsongen innan, detta efter att ha säkrat nytt kontrakt med nån sekund kvar i den näst sista omgången. Denna gåva från ovan måste man utnyttja på bästa vis. ÖFC som tidigare har ett SM-silver i prisskåpet, har numera haft det struligt med tränare som har varit kortvariga i klubben. Jag är inte säker på om lösningen för kommande säsong är ännu en dansk, finne eller en passionerad tränare från den södra delen av Europa. Kanske på sikt men just nu måste man få en stabilitet som i sin tur skapar en trygghet hos den trupp som ska göra jobbet. Ett bekant ansikte skulle nog sitta fint samtidigt som Mani Berisha får vara kvar i ledarstaben som hjälptränare där den sistnämnde får möjlighet att bli varm i kläderna i SFL-sammanhang.

Ett annat sätt att skapa stabilitet är att undvika en stor omsättning på truppen. Om den sportsliga ledningen lyckas behålla hjärtat av laget samtidigt som några intressanta namn tas in så finns förutsättningarna till en trevlig nästkommande säsong.

Lyckas man också att få till en ordentlig försäsong så slipper man ännu ett migränanfall. Visst kan man leverera trots usla förberedelser men man vill som sagt inte lämna något åt slumpen. Ett annat konkret problem som måste lösas är målvaktsfrågan. Man hade i princip ingen reservmålvakt med SFL-kvalité bakom duktige Tiago Casagrande och när han var avstängd så läckte man som ett såll och när han försvann i slutet av säsongen, så tvingades man att övertala veteranen Simon Johansson till att göra comeback. Den frågan är också viktig så att dem övriga målvakterna får bra sparring när det är träning.

Mina minnen av Örebro FC är fina evenemang där SM-finalen 2018 ligger varmt i minnet. Vi får hoppas att dem hittar tillbaka till positivare hjulspår där Senad Berisha förhoppningsvis blir en viktig kugge.

Vad tror ni om AFC Eskilstuna och Örebro FC kommande säsong?