Så kom då beskedet som vi längtat efter sedan det annonserades att Charbel Abraham inte skulle fortsätta som förbundskapten. Det blev inte bara en person som presenterades utan två. En för svensk publik okänd kroat och en känd svensk före detta guldmakare.
Mycket fokus har legat på att hitta högklassig kompetens utomlands, där det spekulerats kring iberiska halvön och Balkan. Vem skulle bli vårt svar på Finlands Mico Martic? Givetvis en som spelat under Martic och varit hans stand-in när han varit i Finland.
Det är lätt att lägga mycket fokus på värvningen av Matija Dulvat, den första utländska förbundskaptenen som skall frälsa oss med sin spetskompetens inom futsal. Taktiska kluringar och tekniska prestationer skall lyfta ett Sverige på futsalkartan. Där kommer Dulvat givetvis vara en nyckel.
Däremot skulle jag säga att den viktigaste av de båda ändå kommer vara Lars Ternström. Medan Dulvat kommer sitta i Kroatien och gå igenom videomaterial, lägga upp taktik och även ägna tid åt sitt Dinamo, kommer Lasse åka land och rike runt.
Det kommer bli många sena nätter och långa helger, besök hos klubbar samt samtal med spelare och ledare. Scoutingen kommer han vara ansvarig för, vilket gör att hans roll är allt annat än oviktig. Lasse kommer definitivt vara den som har mest att säga till om vad gäller vilka spelare som kommer vara med. Kanske avtar hans makt över spelaruttagningen ju längre Matija får vara vid rodret. Kanske inte.
Det är en sak att se saker live och en annan att se på video. Lasse är den som i större grad kan knyta band till spelarna och ha tätare kommunikation. Relationerna med spelarna lär bli djupare för honom då han helt enkelt kommer ägna mer tid i Sverige.
Dulvat säger följande i en intervju till Kroatiska futsalmagazin.com:
– Sverige tänker långsiktigt, vilket är logiskt. De presenterade en femårsplan av utvecklingen av futsal, både landslag och den nationella ligan. Kontraktet jag signerar är ett treårskontrakt, eller ett år med option för två år till. Svenskarna vill vara säkra så efter ett år får vi se vad vi åstadkommit de första 365 dagarna. Är de nöjda förlängs kontraktet två år till.
Han säger även att man inte kan förvänta sig en revolution under första året, men att man skall dedikera sig till att utbilda ledarna och göra svenska ligan bättre. Vidare säger han att han inte planerar att lämna Dinamo Zagreb.
– Under hela mitt liv har jag gjort omöjliga uppdrag. Folk har sagt att jag inte kunde bli en mästare i Italien. Men om en man är välorganiserad, och har rätt personer bredvid sig, är allt möjligt. Allt. Sanningen är att den del av mitt fokus nu kommer att ligga på den svenska landslaget, men i Futsal Dinamo kommer jag att stanna för livet. Futsal Dinamo är min klubb. Mitt barn.
Vad detta betyder kan man säkert spekulera kring, men så jag ser det tar Matija uppdraget på högsta allvar. Däremot har han uppenbarligen mycket känslor till sitt Dinamo Zagreb, där han främst kanske inte skall spela vidare och träna. Kanske fortsätter han som ”president”, som jag skulle vilja jämföra med en ordförande i Sverige. Kanske är det bara ett sätt att säga att dörren tillbaka till Dinamo står öppen när landslagsuppdraget är slut.
Klart står att vi har en väldigt spännande framtid framför oss, där jag skulle vilja tillskriva Lasse Ternström rollen som förbundskapten delat med Matija Dulvat. Dessa två herrar har ett gediget arbete framför sig. Det skall bli ett stort nöje att se hur de antar utmaningen, att lyfta Sverige futsalmässigt till höjder vi bara kan drömma om. För vi nöjer oss väl inte med att vara lagom?
Klart står också att det inte behövdes en massa flygbiljetter ut i världen för Per Broberg för att hitta nyckeln till staben i landslaget. Ekonomiavdelningen på förbundet stod säkert emot detta också. Det fick räcka med ett SJ-kort så han kunde besöka Göteborg och en viss Lasse. Man skall inte underskatta detta, jag tror nämligen att det där SJ-kortet kan leda långt ut i världen, till ställen vi aldrig varit med vårt futsallandslag.
Fortsättning följer…
