Vad händer i IFK Uddevalla Futsal?
Det är en på alla sätt och vis befogad frågeställning som säkerligen många av våra läsare ställt sig under de senaste dagarna. Vad är det egentligen som händer?
För mindre än två månader sedan säkrade laget, som på ett imponerande och ohotat sätt tagit sig upp till den solklara dominanten inom svensk futsal, sitt tredje raka SM-guld. Det tredje raka. Lägg därtill två silver och du förstår att klubben hunnit uträtta en hel del på SFL:s fem säsonger.
Den senaste säsongen var en svår och speciell sådan. Det som började väldigt positivt med avancemang i Champions League slutade desto mer negativt. SFL-säsongen slutade visserligen i guld, men det kändes på något sätt ändå inte som det rådde någon harmoni. Glädjen fanns inte längre där. Det såg alla.
Det är dock svårt att veta exakt vad som hänt och händer innanför väggarna i den föreningen. Klart är i alla fall nu att allt faller i bitar. Tränaren försvinner, spelare försvinner och säkerligen majoriteten av de som arbetat runtomkring laget likaså. Och ekonomin är enligt uppgift rentav kass. Det mås inte bra, helt enkelt, och det ska mycket till för att få klubben tillbaka där den var.
Lägg därtill soppan som nu varit aktuell kring att Angelo Vega erbjöds att bli efterträdare till Hector Maravilla på tränarposten. Han ska till och med ha fått ett kontraktsförslag skickat till sig, men klubben har valt att helt dementera detta och säger att han inte fått frågan att ta över. Märkligt.
LÄS MER OM DET HÄR: Vega svarar efter klubbens mörkning
Det mesta pekar på att den här klubben på ett eller annat sätt går i graven inom kort. Eller åtminstone tvingas starta om helt och hållet. Det senaste året gav signaler utåt att allt hölls flytande via konstgjord andning. Verkligheten har kommit ikapp – och nu tar en era slut. Under måndagskvällen hålls ett på många sätt avgörande möte. Kanske finns det varken herrlag eller damlag kvar efter den kvällen…
Det som just nu sker runt klubben i de sociala medierna är ingenting annat än en otroligt ovärdig och löjlig pajkastning som avslutar det här kapitlet i svensk futsalhistoria. Klubben menar på att de som är ute efter pengar kan dra, medan spelarna gör sitt i sociala medier. Så sent som under måndagen publicerade Granit Berisha en bild på Titanic som sjunker med IFK Uddevalla Futsals logga på sig, dessutom med den klassiska Titanic-låten i bakgrunden, och valde där att tacka för sig(?).
Jag fattar verkligen spelarnas irritation på den uppenbart dåliga kommunikationen som rått. Helt och hållet. Men om klubben, som ni firat så extremt stora framgångar med, tar snedsteg som gör att ni vill lämna. Lämna då med värdighet och visa vem som är störst. Det blir på något sätt lite pajasstämpel på sporten.
Men men. Som alltid kommer det någonting gott ur det onda, och i det här fallet kan det vara en positiv aspekt att det möjligtvis blir så att Sveriges landslagsspelare blir mer utspridda i landets klubbar. Då kan därmed landslagets sätt att tänka futsal möjligt appliceras på fler ställen, och fler klubbar får en mer spännande spets i truppen.
Nu återstår det att se vad resterande spelare i truppen väljer att göra. Under fredagen offentliggjordes det att nyckelspelarna Kristian Legiec, Petrit Zhubi och Fehim Smajlovic lämnar. Dessutom har nu Granit Berisha, vad det verkar, och även Emilio Rossi aviserat att det är färdigspelat i föreningen.
Men. Fortsättning följer, lita på det. Än är inte det sista ordet sagt i den här soppan. För det är just vad allt det här är; en soppa.
