Solberg avslutar karriären: ”Varit en osannolik resa”

0

52 landskamper för det svenska futsallandslaget. Över 250 matcher för IFK Göteborg Futsal. Tre SM-guld. Christopher Solbergs meritlista blir ett långt och imponerande kapitel i livets bok. På söndag eftermiddag skriver han sin sista rad i det kapitlet. Matchen mot Borås AIK blir karriärens sista match.

– Det känns väldigt vemodigt. Jag älskar att spela futsal, det är något av det bästa som finns. Samtidigt känns det som att det är rätt beslut för mig att ta nu. Det har tagit väldigt mycket tid och kraft från mig, och det krävs väldigt mycket motivation och pusslande för den egenträningen jag behövt göra varannan vecka när jag har min son, säger Christopher Solberg till Futsalmagasinet och fortsätter:

– Visst, jag hade kunnat börja med att tacka nej till landslag och testat vidare. Men någonstans hade det inte känts rätt att träna varannan vecka med klubblaget och ta plats från någon som tränar stenhårt varje vecka och gör det riktigt bra också. Detsamma gäller också i landslaget. Ta en sådan som Viktor (Jansson, IFK Uddevalla Futsal), han brinner verkligen för det här och kämpar stenhårt varje dag. Att jag ska stå i vägen för honom och hans utveckling känns inte rätt.

Det är ett beslut som vuxit fram under en tid, berättar ”Toffe”. Redan inför säsongen var skorna (och handskarna) nära att läggas på hyllan. Men han valde då att satsa vidare och hade VM-kvalet i januri med i beräkningarna. Ett VM-kval de avancerade vidare från och härnäst väntar Main round. Ett kvalspel han trodde låg placerat i april månad.

– Då hade jag såklart satsat vidare på det också, säger han.

Men Main round spelas först i oktober, och det är en lång väg att vandra för att hålla motivation uppe och få livspusslet att gå ihop med den mängd träning som krävs för att hålla kroppen i toppform.

– Det är väl det enda jag känner är tråkigt med min karriär, att jag aldrig fått chansen att uppleva ett mästerskap. Det hade varit något alldeles extra.

Trots den unga åldern på sporten futsal har Solberg hunnit verka inom den i hela tolv år. Allt började i en gympasal 2007.

– Futsal har varit en så stor del av mitt liv sedan dess, och det är klart att det kommer att bli en stor förändring. Man har funderat fram och tillbaka om det här är rätt beslut eller inte och försökt hitta olika lösningar. Men jag vill göra mig själv och andra rättvisa genom det här beslutet.

– Jag vill få den framtiden som jag ser framför mig och hoppas på, och då är att sluta spela en väsentlig del av det.

Att futsalen ligger honom varmt om hjärtat märks tydligt när han blickar tillbaka på sin karriär. Att sporten fortsätter ta kliv och växa sig större, det är det som betyder allra mest för ”Toffe”.

– Det är några som jag verkligen vill rikta ett stort tack till. Det är alla eldsjälar som jobbar med futsalen på olika sätt runtom i Sverige. Landslag, klubblag, vad som helst. Alla som lägger kraft och tid för den här sporten. Emil som reser land och rike för att visa upp den i skolor, Per på förbundet, ni på Futsalmagasinet. Alla som hjälper till att driva den framåt ska vara stolta över sig själva och stå rakryggade. Det är så otroligt viktigt med sådana människor.

Hans förhoppning är att fler och fler unga spelare tidigt hittar in i sporten i framtiden, för att få en bra återväxt.

– Man är fortfarande lite pionjär i sporten, och den har vuxit otroligt mycket och ska fortsätta växa också. Då måste vi få in nya unga spelare. Där är Viktor ett typexempel, då han vågade ta chansen att gå till Uddevalla och satsa stenhårt på futsalen.

Är beslutet definitivt, eller finns det någon möjlighet att se Christopher Solberg vakta målet i framtiden?

– Om inget förändras radikalt är det för mig ett definitiv beslut. För mig är det min sista match imorgon. Jag kanske gör en träning för att det är kul, men samtidigt vill jag lägga min tid och energi på annat. Mitt jobb blir lidande när jag åker med landslaget, där semesterdagar försvinner jag kunde haft med min son. Jag orkar inte motivera mig fullt ut längre. Min son tycker inte att det är kul att sitta i en barnvagn när jag är ute och springer, och jag får gymma sena kvällar när han somnat Han blir större och jag vill spendera tiden med honom och göra saker för honom.

Därmed stängs också dörren till fortsatt spel i det svenska landslaget. Antalet landskamper stannar därmed på 52 stycken. En minst sagt imponerande siffra, och än så länge är han en av få som nått över 50 matcher.

– Det är visserligen bara en siffra, men att få representera Sverige i en idrott är det finaste man kan göra. Jag har fått spela med de bästa spelarna och fått spela många stora matcher. Det är något jag värderar väldigt högt, och även att ha varit med från starten och varit med och byggt upp det här. Jag är övertygad om att Sverige kommer fortsätta växa. Det ser riktigt bra ut.

LÄS ÄVEN: Solberg firade 50 landskamper under VM-kvalet: ”Jättestort”

Hur tog Matija (Dulvat, förbundskapten) beskedet?

– Han skrev att han tyckte det var tråkigt och tycker fortfarande att jag kan tillföra mycket till laget. Jag skrev att jag var väldigt glad och stolt över att ha fått jobba med dem och få lära känna dem, och han skrev väl ungefär likadant tillbaka. Och att dörren aldrig är stängd från hans håll, säger Solberg som även meddelade sitt definitiva beslut till klubblagstränaren Nicklas Asp under veckan.

Under söndagen avslutas alltså SFL, och för IFK Göteborgs del är det med hemmamatch mot Borås AIK. En match som för deras del inte betyder någonting för tabelläget, men som ändock blir väldigt speciell. Inte minst för huvudpersonen själv.

– Det kommer nog vara emotionellt. Jag kan säkert vara lite mer nervös än vanligt, man vill ju göra ett gott sista intryck. Det kommer vara fullt fokus på matchen, men sedan efter matchen kommer känslorna komma ikapp. Det blir såklart väldigt speciellt.

Christopher Solberg, 32, avslutar:

– Allt började i en gympahall med ribbstolar och hade fem åskådare på sidan. Där och då stod vi och skrattade gott åt möjligheten att spela futsal i en nationell högstaliga. Där är vi idag, bara tio år senare. Vi spelar framför välfyllda läktare och i TV. Det har varit en osannolik resa.

– Resan fortsätter nu, men för mig tar den slut här.