Att dagar inte alltid blir som man tänkt sig finns det många exempel på, och antagligen minst lika många historier att berätta om. Alli Darwich, assisterande tränare i Hammarby Futsal och tidigare målvaktstränare i herrlandslaget, sitter inne på en sådan.
Darwich jobbar på en skola i Tyresö och brukar varje morgon gå till Coop, som ligger alldeles i närheten av skolan, för att inhandla energidricka. Men en morgon för några veckor sedan blev inte lik en vanlig morgon.
Såg två maskerade rånare
– Jag rullade in vid kvart i åtta och möter då en kille som står i dörröppningen in till deras varuintag. Han var inte helt omaskerad, men hade inte full maskering heller. Jag hör då en tjejröst som säger att kassan är låst att den inte går att öppna. Hennes tonläge var inte att det var något allvarligt som hände, utan att kassan var låst och det var en väktare jag hade mött. Snarare började jag tänka på att jag kommer inte få min dricka då det är fel på kassan, berättar Darwich för Futsalmagasinet och fortsätter:
– Jag går i alla fall till kassan, och en person stod framför mig i kassan plingade då ingen personal var där. Jag reagerade på att han antagligen stått där en stund eftersom han börjat plinga. Då gick jag mot varuintaget och kollar in i det lilla fönstret, då ligger två tjejer på golvet med rånare framför sig med vapen. Han jag såg i dörröppningen var maskerad nu, men jag såg ändå att det var han.
Riktade vapnet mot huvudet
Bajentränaren klev utan att fundera in i samma rum där personalen och rånarna befann sig och busvisslade och frågade ”vad fan de höll på med”.
– Då vände sig han jag mötte i dörröppningen mot mig och riktade vapnet mot mig i huvudhöjd. Den andra killen stod lite snett bakom. De ville väl se min reaktion, men jag tog istället några steg framåt. Men de valde att dra ut genom bakdörren.
Hur gick tankarna? Var det alltid självklart att kliva in i rummet där rånarna var?
– I det läget. Jag har jobbat många år på krogen, och sedan jag var liten blev jag skolad av mina äldre bröder. Jag blev upplärd hur jag ska hantera olika situationer, och under alla år jag jobbat har det satt sig i ryggraden. När det blir ett akutläge reagerar jag bara. Jag tänker inte på konsekvenser i det läget, utan bara hur jag ska lösa situationen. Jag ville få tjejerna som låg på golvet i säkerhet, säger han.
Alli Darwich berättar vidare att han hade tur i oturen att killen som riktade pistolen mot honom verkar ha varit en erfaren rånare.
”Han var iskall”
– Han var ganska iskall den här killen. Det var bättre för mig att det var en rutinerad rånare, om jag får säga så. Hade det varit en färsk hade han kanske börjat vifta runt vapnet och råkat göra något.
Rånarna försvann iväg, och kvar på golvet låg personalen. En i personalen berättade att hon hunnit trycka på ett tyst larm, och polisen var snart på plats. Darwich väntade in polisen, och gick sedan, något skärrad över vad som hänt den här morgonen, till sitt jobb.
– Sedan gick jag dit dagen efter för jag ville kolla hur tjejerna mådde, och så lämnade jag mitt mobilnummer för att de skulle ringa upp mig. Den ena hade blivit slagen i huvudet, så jag ville verkligen säkerställa deras mående efter det här.
Alli Darwich, som till vardags jobbar på skola och arbetar i Hammarbys futsallag, agerade instinktivt och är en riktig vardagshjälte.
– Det var en morgon som man inte hoppas händer alltför ofta, avslutar han med ett skratt.