Söndagen den 12 februari 2017 skulle bli ett mörkt datum sett ur ett norrländskt perspektiv. Den Umeåbaserade klubben Täfteå IK gjorde sin tredje säsong i SFL och hade året innan fått sällskap av grannen Thoréngruppen som åkte ut ur serien under debutsäsongen. För Täfteå hade livet i serien inte varit en dans på rosor utan de hade fått känna på verkligheten som det innebar att vara en klubb som skulle prestera på elitnivå.
Under de två första säsongerna hade de haft det tufft i serien och med nöd och näppe slutat sexa bägge gångerna. Under förra säsongen skulle det bli nu tuffare och inför slutomgången låg de på en jumboplats.
De åkte ner till Botkyrka för att jaga seger mot Falcao FC, och en halvtimme bort spelade Söder Futsal hemma mot ett KFUM Linköping. Seger mot Falcao samtidigt som Linköping vann var en nödvändighet för Täfteå om de ville ta kvalplatsen.
Tränarduon Henrik Bergdahl och Johan Eriksson fick se sina pojkar göra jobbet, men de fick samtidigt det dystra beskedet att Söder hade besegrat Linköping efter en mycket hård kamp vilket innebar att Täfteå för första gången sedan SFL-starten skulle få tillbringa kommande matcher i division 1. Samtidigt misslyckades Jokkmokk SK att kvala sig till SFL efter att ha sett sig besegrade av Djurgårdens IF och det norrländska fönstret var officiellt stängt så det var en dyster säsong för herrfutsalen i norr.
Under den nuvarande säsongen så fanns tanken att Täfteå under den nytillträdde tränaren Simon Eriksson skulle jobba sig tillbaka till finrummet igen. Seriespelet i division 1 Norrland gick planenligt när Täfteå plöjde igenom serien med 10 raka segrar och en målskillnad på 87-10. I SFL-kvalet skulle det dock ta stopp mot Strängnäs FC som året innan hade spelat i division 2. Sörmlänningarna kunde vinna dubbelmötet med 6-5 och 4-1 vilket innebar att Strängnäs får spela i SFL medans Täfteå får tillbringa ännu en säsong i division 1.
LÄS ÄVEN: Sandefjord tog hem norska Eliteserien
På damsidan hade RFL lanserats. En seriemodell med regionala serier och med slutspelsplatser i potten, och RFL har stundtals fått kritik av landets topptränare på damsidan för de ojämna serierna och för lag som drar sig ur mitt under säsong. I Norrland skulle RFL dock bli en stor succé med 15 lag på två serier som kom till start. Rent sportsligt lyckades Norrland leverera tre lag till slutspelet varav ett nådde semifinal.
Den norra serien skulle bli en uppgörelse mellan Clemensnäs IF och Kågedalens AIF som avgjordes i slutomgången när lagen möttes. Den kampen gick Clemensnäs segrande ur med 4-3 och vann därmed RFL Norra Norrland med tre poäng före tvåan. Hade Kågedalen vunnit eller spelat oavgjort så hade de vunnit serien på poäng respektive bättre målskillnad.
I den södra serien kom rutinerade IFK Åkullsjön till spel med flera slutspel i bagaget samt ett SM-brons från 2015. Det mest spännande laget skulle visa sig vara Umeå IK som bestod av de forna storstjärnorna Malin Moström, Anna Sjöström Amcoff och Therese Kapstad för att nämna några. De hade lagt ner elitkarriären sedan många år tillbaka och tillbringade numera sommarhalvåret med att umgås och spela korpfotboll, men nu ville de ha något att göra under vintertid.
– Det var en som hade sett att det fanns futsal men vi förstod inte att det var högstaserien det handlade om. Det har varit okej ändå. Det här är egentligen en grej för oss att sluta upp omkring och träffas. Vi älskar alla att spela fotboll, men det är inte som förr, kunde Moström säga i en exklusiv intervju till Futsalmagasinet.
Trots att glansdagarna med Champions League, OS, VM, EM och flera SM-guld var en del av det förflutna så visade veteranerna i Umeå att de fortfarande hade vinnarinstinkten i sig. Laget vann RFL Södra Norrland efter att ha gått obesegrade genom serien med en målskillnad på 57-5. Terese Kapstad och Anna Sjöström Amcoff toppade skytteligan med 20 respektive 16 mål. IFK Åkullsjön blev bästa tvåa i hela RFL och knep den sista slutspelsplatsen.
I kvartsfinalen ställdes de yngre förmågorna i Clemensnäs mot Åkullsjön i ett renodlat norrlandsderby. De som var på plats i Balderhallen eller de som tittade på matchen genom Norran fick se Åkullsjön besegra hemmalaget med 11-0 efter bland annat fyra mål av suveräne Julia Larsson.
LÄS ÄVEN: Kristian Legiec favorit – om kaptenerna själva får välja
För Umeå IK så innebar kvartsfinalen en flygresa ner till huvudstaden för ett möte mot svenska mästarinnorna Lindahl FF. En drömmatch på pappret där lagen inte hade någon scouting på varandra. För dem som inte kunde bevittna detta häftiga möte så inleddes matchen chockerande intensivt och Umeå tar överraskande ledningen inom första minuten, efter ett Therese Kapstad och Frida Östberg vinner boll i ett anfall signerat Lindahlsspelaren Ida Hedstad. Östberg ser en öppning och passar ut bollen till vinge där Linda Dahlkvist kan förlänga den till Anna Sjöström Amcoff som får måla.
Lindahl hämtar sig från chocken och jobbar sig in i matchen och kan till slut vinna med 9-3 i en match där de verkligen fick slita för segern trots de stora siffrorna. Umeå var alltså utslagna men visade att de fortfarande kunna sparka boll och hade ork som få damlag, och med lite regelbunden träning och taktik så blir de definitivt ett lag att räkna med.
– Fantastiskt tillfälle att umgås och spela fotboll tillsammans. Gruppspelet går vi igenom obesegrade och blir rankade som nr 2 av bästa gruppettorna i Sverige. Eftersom slutspelet styrs geografiskt blev motståndet regerande mästarna redan i kvartsfinal. En match som visar att taktik och träning är något vi får satsa på till nästa år, sa Moström till klubbens hemsida efter uttåget.
LÄS ÄVEN: Senad Berisha till nytt utlandsäventyr – och rötterna
Veckan efter var det återigen dags för Lindahl att få besök från norra Sverige och denna gång var det IFK Åkullsjöns tur att ta sig an Lindahl i semifinalen. Lagen hade möttvarandra två säsonger i rad med med Lindahlssegrar som facit. Trots att mästarinnorna var favoriter så valde den spelande tränaren Mia Lindgren att fokusera på en stark tro på sina spelare.
– Vi ska försöka ge Lindahl en rejäl match och vi ska tro på oss själva och på vårat spel. Tankarna får inte komma åt att de är svenska mästare två år på raken. Då tappar vi lite av vårat spel och det viktiga är att vi går in 100 procent och tror på vad vi kan, sa Lindgren inför semifinalen.
Benjamin Namini, tränare i Lindahl ville inte ge sitt lag lika stort favoritskap och menade på att trots att de hade ett övertag på två segrar så hade samtliga matcher varit tuffa, och så skulle det bli även denna gång i Täby Racket Center.
Semifinalen drog storpublik med Lindahls mått och matchen sändes även på Futsalmagasinets Facebook-sida i samarbete med Lindahl, och de som såg matchen fick se Naminis profetia om en tuff match. Gästerna från den lilla bygden utanför Robertsfors kunde till paus med 2-1, och andra halvlek skulle bli en svängig sådan där målen trillade in åt bägge hållen. Matchen slutade 4-4 och förlängning fick skilja lagen åt, där skulle Lindahl med Ida Hedstad och Katrin Schmidt visa vägen med ett mål var under de två femminutersperioderna.
Självklart var Åkullsjön inte nöjda med förlusten. Ingen gillar att förlora precis som det ska vara. Efter matchen blev raka vägen hem med flyget och efter en stunds reflektion så verkar klubben insett vilken heroisk insats de stod för.
– Vi gav dom verkligen en match! Vi på ledarsidan kan inget annat än känna stolthet över detta gäng. Helt klart den bästa match vi någonsin spelat, skrev klubben på sin Facebook-sida på kvällen efter matchen.
Summan summarum är att trots att Norrland saknar ett lag i svenska futsalligan så visar de att det finns föreningar som kan leverera mot toppen. Denna säsong stod damerna för detta och nästa säsong kanske vi får se ett revanschlystet Täfteå IK som återigen siktar mot SFL-kvalet, eller så får vi se ännu hungrigare damlag i RFL. Spännande tider väntar.
