Innan vi börjar, ja, jag vet att Örebro Futsal Club också har sju raka segrar. De har övertygat, kanske inte direkt genom bländade spel, men de har vunnit. I slutändan är det vinster, tre poäng, det som räknas.
ÖFC har fyra hemmasegrar och tre bortasegrar. Borås har två hemmasegrar och fem borta. Fem! De första fyra matcherna spelade man borta och vann. Målskillnaden är häpnadsväckande 50 gjorda mål och 25 insläppta. ÖFC har gjort 26 mål totalt i år, men sedan vinner de flesta matcherna med uddamålet också.
Vad är det då som är så bra med Borås? Vad är det som får mig att ta i med stora maskineriet? Till att börja med tror jag att de flesta har märkt att man stängt till i försvaret.
Dino Palalija i målet har gjort det bra, men sedan är det också lättare att stå i mål om man får hjälp av försvaret. Visserligen har flertalet av målen som kommit bakåt för Borås varit i slutskedet av matcher. Något som kanske gjort att matcherna har sett jämnare ut än vad det är. Främst detta är något man förbättrat i år om du frågar mig, disciplinen.
Ja, full fart framåt är bra, men det måste vara full fart hem också. Även om man leder med ett par bollar kan man inte slappna av heller. I vissa matcher kan man göra det onödigt spännande, där jag har bevittnat ett par matcher som man totalt dominerar, för att börja slarva och bjuda in motståndet i matchen.
Jag tror också att den oaktsamhet som kanske finns till viss mån är något som inte talar för att lika många Boråsspelare får chansen i landslaget om man jämför med Uddevalla. Presterar Boråsarna såhär över tid kommer de få chansen i landslaget.
Bohuslänningarna har inte övertygat direkt i år, men har inte heller visat upp sitt fulla register. Att släppa in ett sent mål mot Borås är inte alls likt dem heller, hade det varit förra säsongen hade det nog varit tvärt om. Nu får man tillbaka Hector Maravilla, som säkerligen lär städa upp i försvaret.
För de kanske är just försvaret som är nyckeln för många lag, särskilt de som kör hög press. Utan Hector Maravilla har Uddevalla saknat någon som resolut kan gå in och bryta, utan att tveka. En spelare som kan ta ett gult när det behövs och visa vägen.
Samma spelartyp, och roll, har Hoshiar Suleymani och Irfan Delimedjac i Borås. De gör vad som krävs för att vinna. Sedan är också både Hoshi och Irfan ett ständigt hot framåt, där de snittar väldigt många mål per säsong för att spela liberos.
Skall hela Borås ta över landslaget och Petter Florentin hyllas som landsfader då? Nej, även om hyllningarna kanske är många från mig (och andra) måste vi vara kritiska också.
Även om Borås vinner övertygande mot IFK Göteborg släpper man in två riktigt onödiga skitmål i slutet. I denna matchen betydde det inte så mycket, men jag känner igenom fenomenet. Säg att det hade stått 5-3 istället, likt det gjorde i mötet förra året. Då gick IFK Göteborg ikapp i slutminuterna, genom en kvittering av Christopher Solberg, innan man kunde göra två mål till. Just den onödiga dramatiken skall inte ett lag som dominerar behöva utsättas för.
I semifinalen var man nära att ge ÖFC biljetten till finalen, men lyckades gå vidare på mer antal gjorda mål på bortaplan.
När pressen är som mest, när man leder och tror att matchen är vunnen, när hjärtat pumpar och adrenalinet flödar, då behövs kyla. Disciplin. Trygghet. Lugn.
Kanske att Borås bredare trupp ger detta, då den inte är lika känslig mot skador som förra året. En sak är dock säker, det är skillnad att spela en seriematch hemma i mitten av december jämfört med en slutspelsmatch i slutet på februari. Det Borås som spelade mot IFK Göteborg under söndagen var delvis det gamla Borås som slappnar av och tror att matchen är vunnen. Jag vill inte se det mer, jag vill se det Borås som vinner över Uddevalla i slutminuten.
När vi väl är inne på kritik:
Borås, jag tror inte detta uppfyller kravet på väl synligt, då siffran dels är långt ner men också i svart som blir svårt att urskilja från det lila. Vad jag förstår är detta någon slags uppvärmningströja eller liknande man även spelar match i, där hade jag önskat att man hade bytt plats på reklamen och numret (samt haft numret i vitt), så hade det varit perfekt.
Aja, det är väl min speciella fetisch att peta på sådana här detaljer. Jag tror vi skall vara glada över att det jag gnäller över är tröjors utseende… I alla fall vill jag också passa på att säga tack Norrköping för att ni tog emot min kritik. Vad jag förstod var jag kanske inte älskad av er efter mitt utspel, men efter min artikel har ni haft målvakt och joker med nummer på ryggen. All kärlek till alla, nu tar vi lite mer helg innan nästa fantastiska vecka börjar.
