En rekordvecka har nu nått sitt slut. Vi futsalfantaster har blivit bortskämda av målrika, spännande och tajta futsalmatcher under veckans gång, där det flera gånger runnit iväg till tvåsiffrigt. Norrköping vann över Djurgården med 10-5, Borås vann över Gais med 13-5 och Torslanda vann över Skövde med 17-10 (!).
Även om jag, med många fler, tycker det är roligt med många mål bör vi nog hoppas på att siffrorna inte tillskrivs så högt i framtiden. Precis som Matija Dulvat sade under matchen mellan IFK Göteborg och Gais, att svensk futsal är mycket ”Hawaii”, skulle jag beskriva många av de futsalmatcher jag har bevittnat den senaste tiden. Att släppa in tio mål men fortfarande vinna, det känns på något sätt lite skevt.
Otroligt roligt att få se ett derby mellan IFK Göteborg och Gais i Scandinavium. Det nya publikrekordet lyder därmed 2457, en siffra jag tror alla inblandade hade velat ha högre. Nu blev det som det blev, klart är att man gjort ett bra jobb kring arrangemanget och att publiken fick valuta för pengarna.
En match som länge tillhörde IFK Göteborg vände i sista minuten, när Fredrik Rumin klev fram som joker och satte kvitteringen för Gais. Har jag någonsin sagt att det går snabbt i futsal? Matchen var ett perfekt exempel på att få individuella misstag kan få förödande konsekvenser, och att man aldrig skall ge upp. Gais kämpade och fick efter tre förluster äntligen en poäng i och med det oavgjorda resultatet. Efterscenerna talade sitt tydliga språk, Gais firade som att de hade vunnit, IFK Göteborg uppträde som de hade förlorat.
IFK Göteborg fick redan innan och under derbymatchen känna det jag tror många klubbar kommer känna inom kort, nämligen att det kostar oerhört mycket energi att arrangera en futsalmatch. Det ligger ett oerhört otacksamt jobb bakom varje match som någon måste göra, precis som det där hemjobbet när man är på efterkälke. Resultatet när man gör det där hemjobbet kan dock vara magiskt.
Fråga Skoftebyn, Uddevalla eller någon av Örebrolagen, alla de lagen har visat på att man kan arrangera matcher med tusen åskådare eller mer.
Det är lätt att få växtvärk i den fas vi befinner oss i nuläget. Vi går från, som Christopher Solberg beskrev så fint innan derbyt, en sport där man drog ihop ett gäng från jobbet och spelade lite för att det var kul, till en sport som vill tas på högsta allvar. Om man då vill få folk till sina hallar måste man också lägga ner ett oerhört jobb på just arrangemanget. Det är inte första gången jag säger det, eller sista.
Inte för att de etablerade sporterna gör det bättre. Ganska tydligt ser vi en trend att fler personer hittar de proffsiga livesändningarna istället för att heja fram sitt lag på plats. Hockeyn och fotbollen är två exempel i Sverige där sändningarna har blivit såpass bra att de i vissa fall kan ge en bättre upplevelse än att vara på plats, med studio inför, repriser, flera vinklar, kommentatorer som förmedlar känsla och kloka expertutlåtande. Däremot kommer det aldrig slå känslan att uppleva en match live. Därför måste vi få folket ur sofforna och in i arenorna.
I futsalens fall handlar det mer om att hitta en publik som man inte har idag, där jag tror det finns potential att ”sno” en del individer som gillar fotboll men inte har något bra komplement på vintern.
Vissa lag är rädda att folk hittar livesändningarna och skiter i att gå på matchen. Det kan säkerligen vara så. Däremot måste klubbarnas varumärken vara så starka att det inte ens är ett alternativ att sitta framför burken och titta. Medgång för laget är också en fördel, men jag tror en tajtare liga skulle hjälpa till en del.
En liga där det inte blir lag som blir slagpåsar skulle bidra till jämnare matcher som också är mer intressant för publiken. Alla tycker det är roligt med mål, men inga utklassningar.
Futsalen har en lång väg att gå och det finns oerhört många som lägger ner mer än sin själ på den. Tack alla. Jag skulle vilja gå och krama er allihopa, men det går inte. Det är inte lätt för en såpass ”ny” sport som just denna att tackla flera problem som absolut inte är specifika för just futsal.
Ta hallarna i Göteborg, precis som futsalklubbarna i Göteborg skriker efter hallar, skriker även Frölunda Indians och Redbergslid efter nya hallar. De flesta lagen som sysslar med senior och juniorverksamhet har också svårt att få ihop ett vettigt träningsupplägg med bra träningstider. Därför tycker jag att vi tar och klappar oss själva på axeln efter en vecka som denna, och fortsätter imorgon att lägga ner det fantastiska jobb vi alltid gör.
Ha nu en fantastisk vecka!
