IFK Göteborg vann damernas futsalslutspel. Det var långt ifrån självklart på förhand. Men ingen kan säga något annat än att dem vann, fair and square.
I mina ögon så var det de landslagsmeriterade spelarna som klev fram när det som bäst behövdes. Frida Lundblad och Amalia Arvidsson noterades som finalens enda målskyttar och i mål höll Amanda Olsson nollan. Jag har inte sett Amanda så här bra sen hon knäckte Tjeckien i damlandslagets historiska första landskamper. Hon är tillbaka i gammal god form och enligt mig var hon matchens MVP.
Lägg därtill Nanna Jansson som taktisk coach bakom segern. Nanna åkte på en korsbandsskada under höstens landskamps spel. Sen dess så har hon hjälpt sitt från sidan och även om hon inte står uppskriven som huvudtränare så ligger hon bakom mycket av träningsinnehåll och matchtaktik. I söndagens final mot GAIS stod stjärnorna rätt på himlen och alla nämnda presterade på topp samtidigt. För det spelar ingen roll att de fick stryk i serien eller på pappret en fördelaktig lottning. Har du slagit ut alla dina motståndare i slutspelet kan du inte sluta annat än etta.
GAIS är besvikna idag och kommer så vara en tid framöver. Med perspektiv så är det ändå en enastående insats att vinna serien, slå ut Järla, Djurgården och ta silver som nykomling i RFL.
Futsal är en lagsport men skall man ändå försöka dissekera hur det har gått till så är det svårt att runda två personer. Målvakten Hilma Lundkvist har briljerat i serien och burit sitt lag genom tuffa kvarts- och semifinaler. Tränare Lasse Ternström har förutom ett otroligt lagbygge sen försäsong, haft taktiskt kunnande och kyla som varit tungan på vågen i såväl kvarts- som semifinal. Sist men inte minst har GAIS haft en bra, som man säger på norska, stötteapparat. En fem personer stark ledarstab kring matcher och träningar, en engagerad och strukturerad styrelse samt kompetent beredskap kring matcharrangemang. Ett föredöme för alla herr- samt damlag i sporten.
Andra lag som jag vill nämna när vi summerar säsongen är Ljungskile, Järla, Djurgården, ÖFC, Hittarp, Åkullsjön och Borås. Ljungskile är utan tvekan Sveriges bästa lag utanför RFL. Med flera landslagsspelare samt erfaren tränare slog dem bland annat GAIS i träningsmatch inför slutspelet. Tyvärr hann föreningen inte anmäla ett lag till RFL i tid och nu är vägen dit lång. Laget vann i år sin regionala serie i överlägsen stil men då antalet RFL-serier bantas från sex till tre så får de vänta tills nästa säsong med att försöka kvala sig in i finrummet.
Järla började säsongen trevande men avslutade den med sex landslagsmeriterade spelare från gamla Falcao. Bara en straff skjuten strax över kryssribban skiljde laget från att slå ut GAIS i en straffläggning. Allt annat än att Järla blir storfavoriter till att vinna SM de kommande åren vore en skräll.
Djurgården hade precis som Järla, en otroligt jämn och spännande kamp mot GAIS där en mycket duktig kapten i Madeleine Stegius ledde sitt lag på ett imponerande sätt. Jokerspel till GAIS favör avslutade blårändernas säsong och en 30 matcher lång segersvit. Djurgården kommer bli att räkna med nästa år med, var så säkra. ÖFC, Åkullsjön och Hittarp är alla duktiga futsallag som fortsätter att ta kliv framåt. ÖFC och Åkullsjön blev utslagna av blivande mästarinnorna i IFK Göteborg och Hittarp hade oturen att vara i samma serie som båda sm-finalisterna.
Sist men inte minst vill jag nämna Borås. I sin första säsong så slår man som enda lag GAIS i serien och slutar på en hedervärd tredjeplats. Man har också ett par spelare som kliver fram och ökar konkurrensen bland de bästa i landet. Klubben är tillsammans med Torslanda ett föredöme när det kommer till utbildningsplan och antalet futsallag i olika åldrar. Vet inte om dem är redo att utmana om sm-guldet redan nästa år men jag spår att dem kommer vara en stormakt de kommande seklet.
Ska jag summera RFL-säsongen så blir det att det finns fler sheriffer i stan nu och att återväxten är god. Sist men inte minst ett grattis till IFK göteborg. Ni vann den enda matchen som riktigt betyder något, den sista.
Patrik Persson
