Allting hat ett slut, och så även det här. Det här blir Futsaloraklets sista blogginlägg för denna gång.
Det har varit en stor ära att få följa svensk futsal på nära håll. Inte bara från bänken utan även från läktaren och i år mest matcher i tv-soffan. Kanske otäckt mycket matcher. Med appen kan man se många matcher och en del samtidigt. Det negativa med det är väl mindre publik på matcherna, dock med vissa undantag. Det ska bli kul att se var futsalen till slut hamnar i rangordningen av alla sporter.
Ska jag själv summera så blev det två väntade guld, Falcao och Uddevalla. Även om bådas resor, speciellt Uddevallas, inte var så spikraka som vi många tyckare och experter trodde. Hammarby är mitt stora utropstecken i år. Hatten av för Bajen. Nästa utropstecken är Strängnäs som i mina ögon var utdömda på förhand, men började bra och reste sig sedan med två grymma skrällar på slutet.
Besvikelsen är Örebro SK och till viss del Nacka Juniors. Nacka hade ett lag för guldstriden men tappade för mycket poäng mot bottenlagen och orkade inte leva upp som favorit. Men Nacka kommer vara ett topplag framöver, det är jag helt övertygad om.
Att Örebro SK skulle ha kniven mot strupen och ligga under strecket när 20 minuter återstod av SFL fanns inte på min karta och av hela mitt hjärta känns det bra att klubben är kvar i SFL. För oavsett vad man tycker om klubben och dess starke man Johan Ivhall så har de drivit svensk futsal framåt.
Årets roligaste ögonblick för mig personligen var när Svärtinge SK stundtals rullade ut frustrerade mästare från Botkyrka. Jag tycker Falcao är underbara och älskar att se de tjejerna lira futsal. Men denna kväll föll de mot ett klassiskt utelag med stort självförtroende som vart lika överlägset ute som Falcao varit inne. Jag skulle vilja säga att det är topp 3 i historiska skrällar.
LÄS MER: Här hittar du alla Futsaloraklets texter på Futsalmagasinet
Årets tråkigaste ögonblick är självklart min vän, och gamle futsalkollega i Spartak, Roffe Helanders tragiska bortgång. Jag finner tyvärr inga ord för hur jag känner. Roffe var en eldsjäl i alla föreningar han jobbade i. Han var sjukt rolig att festa med och bjöd alltid på sig själv.
Årets mål är något av Falcaos damer. Jag kan inte riktigt välja, det var så många.
För mig känns det som att min roll som tyckare och bloggare har spelat ut sin roll. När jag antog utmaningen var det i syfte att skapa intresse och skapa debatt. Ibland hårda ord och riktiga sågningar, och ibland tippade jag för att få reaktion. Då fanns Ove Holmberg och David Gerd. Nu finns det många mediakanaler, hoppas bara kvällstidningarna vaknar också, det är på tiden.
Nu finns det många som gör detta bättre än jag och som brinner mer. Och nu när ÖSK höll sig kvar så känns det bättre att kliva av.
Men om jag känner mig själv kommer jag tjata på att få göra en gästblogg i höst.
Ha en skön futsalsommar och tack för allt!
Futsaloraklet
