Den senaste tiden har allt fler öppet visat missnöje mot den svenska domarkåren. Vi har pratat med George Jansizian, rutinerad domare i SFL-sammanhang, om varför det blivit så här – och vad som måste göras.
– Jag tror mycket på utbildning och att skapa förståelse för det vi gör, säger han till Futsalmagasinet.
20 omgångar har så här långt avverkats i årets upplaga av den Svenska Futsalligan, SFL. Det har bjudits på tikitaka-spel, snygga mål och spektakulära målvaktsräddningar. Vi har fått se storsegrar, sena avgöranden och viktiga kvitteringsmål. Lag har tilldelats frisparkar, tiometersstraffar och straffar. Spelare har tillrättavisats, varnats och utvisas.
Det har hänt en hel del under den här säsongen, som är längre än någonsin tidigare. Någonting som krävt mycket från såväl klubbar som spelare – men också från domarna. Ska en match spelas, i egentligen vilken sport som helst, krävs det ju också att domarna är på plats och redo att göra jobbet. Hur hade det annars sett ut?
George Jansizian är en av flera SFL-domare och tillhör Elitdomarföreningen i futsal. Han älskar sitt jobb, och ser fram emot alla sina uppdrag i den svenska högstaligan, oavsett om det handlar om en match i den nedre delen av tabellen eller en match som kan avgöra toppstriden.
”Jag blir orolig”
Den senaste tiden har dock Jansizians, och hans domarkollegors, arbete präglats mycket av kritik från såväl spelare som ledare. Flera SFL-spelare har öppet uttryckt sitt missnöje för domarnivån i allmänhet den här säsongen.
– Jag blir orolig för vår elitdomarklubb att det gång på gång är den här typen av kommentarer och rubriker. Det finns en bristande förståelse för domarjobbet. Jag förstår inte heller vad man vinner av att säga sådant, säger Jansizian.
Vidare menar han att man som domare självklart tar till sig kritik och jobbar hela tiden för att bli bättre, men att det alltför mycket varit obefogat den här säsongen. Han tycker snarare att det går åt det bättre hållet för svenska domare.
– Vi har gått från en Fifa-domare till fyra. Vi har haft internationella instruktörer som hållit i kurser för oss. Under uppemot hälften av matcherna finns en observatör på plats, och det hade varit en sak om de sa att ”fan vad dåliga ni är, ni missar mycket och gör fel”. Men det är verkligen tvärtom. Vi får otroligt mycket positiv feedback.
– Vi blir bättre och bättre hela tiden. Vi gör fel, det gör man som domare. Vårt jobb är att ha så lite felmarginal som det går. Men när vi gör fel är vi också duktiga på att erkänna det.
Respekten saknas
Varför har det blivit så här tror du?
– Det är många faktorer som spelar in. Dels okunnigheten kring regler, och att man inte alltid pratar samma språk kring det. Men också handlar det mycket om det olämpliga uppträdandet. Många vill ha en dialog, och en dialog fungerar på det sätt att någon kommer och frågar om något. Det funkar inte så att man kan komma och skrika i ansiktet och visa sitt stora missnöje. Redan där har man förbrukat sitt respektkapital och chansen till att få föra en dialog. En dialog ska alltid börja med respekt.
– Det är dock inte spelarnas känslor och passion för futsal som är problemet. Att det finns olika typer av spelare är en del av sporten, och något som behövs, menar Jansizian och utvecklar:
– Vi kan inte och vill inte förändra spelarnas personliga karaktärer. Alla spelare måste få vara den man är. Men att döma ut en hel organisation (domarna) som ligger bakom så mycket i sporten, det är som att pissa på en stor del i utvecklingen av svensk futsal, säger han.
Kaptensbindeln skapar ansvar
På planen är det ofta, precis som i alla sporter, spelare som vill påpeka saker och ting. Någonting som ofta kan skötas av lagens kaptener.
– Många kaptener känner att de har rättigheter, men det har man faktiskt inte. Som kapten har man snarare fler skyldigheter där ute på planen. Man har ett ansvar att leda sitt lag på rätt sätt, säger han och fortsätter:
– Det finns lugna profiler, i vissa fall lagkaptener, som är oerhört bra att ha att göra med på alla sätt och vis, och de är otroligt viktiga för ligan. Det märks så tydligt när en sådan spelare inte är på plan, då kan det se helt annorlunda ut.
Hur är det den här säsongen jämfört med tidigare att vara domare i SFL?
– Det här året har varit det absolut roligaste, men också väldigt händelserikt. Det har hänt så mycket. Jämför man det vi började med, med det vi har nu är det en helt otrolig utveckling. Men just nu har vi växtvärk i ligan. Vi har glömt bort det här med fair play, respekt och så vidare. Det kanske blir så med TV och allt därtill. Alla är mycket mer exponerade än tidigare, och så även vi domare.
Att alla matcher den här säsongen filmas och sänds är dock någonting som varit väldigt positivt för domarna och deras utveckling.
– Det har varit extremt positivt för oss. Att kunna få se allt igen hjälper oss otroligt mycket. Vi har aldrig haft så här mycket underlag till kommande kurser och liknande. Det är som natt och dag. Videon har dock också medfört att det blivit en grej som spelare börjat slänga ur sig. ”Kolla videon, kolla videon så ska du få se att du har fel”. Men ofta kollar vi på videon och se att vi gjort rätt, men inte hör man något från spelaren kring det. Men ser jag ett fel jag gjort är jag inte sen att lyfta på luren och ringa upp spelaren och be om ursäkt.
Mer utbildning behövs
Fler som tar initiativ till fair play är något som Jansizian hoppas och tror på under den fortsatta utvecklingen. Det är en bra start på ett klimat som bör finnas i högstaligan i futsal. Sedan menar han att mycket handlar om att utbilda alla inblandade parter för att på så sätt skapa en större förståelse.
– Jag tror mycket på utbildning och att skapa förståelse för regler, bedömningar och tolkningar. Då kan man prata på ett helt annat sätt. Sedan också ett utökat ansvar från ledare som också utbildas. Just nu går vi in i debatten med olika underlag, och därmed talar vi inte samma språk. Man behöver inte ha samma tänk kring bedömningar, det kommer man aldrig ha, men man måste ha samma grundförståelse för reglerna som gäller i futsal. Det gäller också att studera andra sporter och ligor vad gäller professionellt beteende, där mediaträning kan vara en sådan sak. Det finns ett stort ansvar i att få kalla sig proffs i någonting, säger han och fortsätter:
– Sedan behövs det tas starkare tag kring de disciplinära åtgärderna. Vi ska inte behöva se saker som bidrar till att familjer inte vill se på futsal. Jag ska bli pappa i framtiden, och man vill inte se sådana saker och veta att det finns barn på läktaren. Det kan absolut blossa upp, bli lite ordkrig och liknande men det gäller att det lugnar ned sig. Vi måste sätta stopp så det inte blir en trend att skapa bråk på olika sätt så fort det finns situationer för det.
Inom fotbollen finns det någonting som kallas för ”imagevarningar”. Det är betyder att spelare varnas direkt som de är framme runt domaren för att protestera. Om tre spelare rusar dit, är det därmed också tre varningar som delas ut. Dels för att få slut på det, men också för att som namnet avslöjar värna om fotbollens image och domarens integritet. Dit hoppas han dock inte att futsalen behöver komma.
– Jag hoppas inte att det ska behövas inom futsalen, då det kan få kraftiga konsekvenser. Men kanske är det rätt väg att gå, även om jag personligen inte tror på det. Fortsätter det så här blir jag dock lite orolig.
Tror på obligatoriska upptaktsträffar
Någonting som han också blir en obligatorisk del utöver utbildningar är upptaktsträffar. Där är ett gyllene tillfälle att träffas inför säsongen och faktiskt kunna prata med varandra och diskutera både det ena och andra. Främst för att gå in i säsongen med likvärdiga värderingar.
– Vi har fortfarande en lång resa kvar dit, och det är mycket som ska göras. Jag tror stenhårt på obligatoriska upptaktsträffar där spelare och ledare kan ställa frågor och få svar. Jag och en domarkollega höll i en upptaktsträff för den västra sidan av Sverige, och då tog det till exempel tio minuter att få spelarna att sluta säga frilägesutvisning. Det heter målchansutvsining, och där finns det flera kriterier att ta hänsyn till, såsom avstånd mellan spelare och mål, antal försvarare, riktningen, farten, kontrollen, och slutkriteriet kring om han har en uppenbar målmöjlighet. Det är inte samma som i fotboll, och så är det bara. Där finns ett problem, vi talar inte samma språk på planen än.
Vad tycker du om nivån hos de svenska domarna?
– Grundnivån är väldigt jämn, men det finns individuella prestationer som sticker ut. Samtidigt som vi är kollegor, är vi faktiskt också konkurrenter vilken är en rätt så konstig situation. Alla vill ha de bra matcherna, såklart. Men vi alla har en gemensam bild hur vi vill döma futsal.
Sjätte frisparken ett heligt beslut
En situation som ofta är i fokus i futsalmatcher är när ett lag dragit på sig fem frisparkar och riskerar att dra på sig sin sjätte. Den sjätte frisparken innebär en tiometersstraff för motståndarlaget, och därmed en väldigt bra möjlighet till att göra mål. Många anser att domare har mycket svårare för att döma frispark om det är den sjätte, jämfört om det är exempelvis den tredje.
– Det kan uppfattas lite som ett heligt beslut för allmänheten. Jag personligen är aldrig rädd för att ta en tiometersstraff. Den ska dock vara väldigt tydlig, och man vill vara väldigt säker på beslutet man tar. Därför tänker nog vissa att man inte vågar ta den, medan det i själva verket handlar om att det inte är en tydlig frispark att blåsa på.
”Vårt jobb att ta svåra beslut”
Den svenska futsalligan går nu in i sitt slutskede, och allt fler matcher får en större betydelse. Några omgångar av en hektisk säsong återstår, men många timmars hårt jobb återstår för Jansizian och hans kollegor.
– Tabellen tajtas till, och det gäller att vara riktigt förberedd inför varje match. Det ska vara maximalt fokus hela tiden i varje match, även om målen skulle rinna iväg eller liknande. Ingen match är självklar, och alla domare går in med väldigt stor förberedelse bakom. Vårt jobb är att vara där och ta de svåra besluten. Vi är inte där för att bli polare med alla, vi är där för att döma efter reglerna och hur vi lärt oss att bedöma situationer. Ingen har ambitionen att synas och höras mest, men är det ett läge där man måste ta ett obekvämt beslut ska vi göra det, om det är rätt beslut.
– Tack vare sporten har vi fått otroligt många vänner och nya bekantskaper. Samtidigt är det ett otacksamt jobb, men vi är där för att fullfölja det jobbet. Vi älskar verkligen det vi gör. Vi älskar att döma futsal, och den känslan vill vi fortsätta att ha även i framtiden. Därför behövs det förändring, avslutar Jansizian.
