Det råder inget tvivel om att två herrar har den tyngsta av arbetsbörda för tillfället. Både Lasse Ternström och Muffe Bajraktarevic innehar tunga positioner som också är tidskrävande. Muffe driver Norrköping, som under kommande säsong kommer spela 26 matcher, samtidigt som han är förbundskapten för damlandslaget och med i styrgruppen för SFL.
Ternström är assisterande förbundskapten för herrlandslaget samtidigt som han är futsalansvarig på Svensk Elitfotboll.
En ytterst liten skara människor engagerar sig inom futsalen, jämfört med fotbollen. Kollar vi på de som faktiskt livnär sig på sporten hittar vi Per Broberg som är ansvarig för sporten på förbundet, Ternström som jobbar på SEF och Peter Johansson som är anställd av ÖSK Futsal.
En nyhet som kanske inte har fått den uppmärksamhet som den faktiskt förtjänar.
Att en klubb anställer en person som kommer att arbeta på heltid med att utveckla den är stort. Jag skulle vilja påstå att det är det största klivet som gjorts av en futsalklubb i Sverige.
Vår sport bygger som många andra på ideella krafter som lägger sin själ i att utveckla sporten. Det är publikvärdar, kioskpersonal, materialare med mera, men också domare, spelare och föräldrar. Som jag sagt förut, all heder till dem. Jag vet inte hur många ideella timmar vi lägger på sporten, det enda jag vet är att det är många.
Därför är satsningen av ÖSK Futsal oerhört järv, men också ett steg i rätt riktning. För att föreningen och sporten skall ta ytterligare kliv måste vi ha organisationer som kan säkerställa just föreningen och sportens existens. Utan klirr i kassan kommer det bli svårt att investera i material, arrangemang och klubben.
Kanske att varenda klubb inte kan anställa en person (vi räknar bort föreningsutvecklar-delen). Eller snarare, jag vet att varenda klubb inte kommer att kunna göra det. Viktigt tror jag dock blir att engagera en större skara människor inom föreningen, som känner att de får ansvar och uppskattning för det jobb de gör. Det gäller att kunna delegera ansvar, så inte det står och faller med en person. Precis som att ett lagbygge inte kan falla med en spelare.
Nu tillbaka till den lilla skara som livnär sig på futsalen. Vissa kanske kommer att se detta som kritik, men jag skulle snarare säga att det är en orolighet. Det är nämligen så att jag är orolig över Muffe Bajraktarevic.
Mister Norrköping har varit drivande och gjort oerhört mycket för klubben, samtidigt som han deltagit i många möten med SEF. I nyheten kring historiska landslagsuttagningen berättade Muffe att den korta tiden gjort att man inte kunnat scouta spelare som man velat. Jag har givetvis full förståelse för detta.
Samtidigt som Muffe utsågs som förbundskapten för damlandslaget krigade hans Norrköping för att vara kvar i SFL. Hur många timmar kunde han lägga ner på att åka och träffa spelare då?
26 omgångar i SFL och ett nystartat damlandslag, det lär helt enkelt finnas att göra för Muffe.
Dock – vem är jag att säga vad Muffe hinner eller inte? Är det någon som vet bäst hur mycket han har att göra är det huvudpersonen själv. Jag kan bara uttrycka en liten oro att det blir för mycket, där något kan bli lidande. Om det är Norrköping, damlandslaget eller något i det privata livet vet jag inte. Det enda jag vet är att jag inte vill bränna ut en tillgång som lägger sin själ på sporten.
I vilket fall som helst, jag tror inte jag är ensam om att se fram emot både dam och herrlandslaget i Örebro. Vi tar och suger på den karamellen, njuter av den lilla helg vi har och laddar för en ny vecka med nya möjligheter.
Ta hand om er.
