För ett år sedan hörde David Gerd av sig, långt bort från den svenska sommaren och jordgubbsätandet, till Australien och Stephan Eriksson. Svensken, som studerar i Australien, höll nämligen på med futsal på fritiden. Laget han bildade med andra svenskar anmälde sig till andraligan, samtidigt som han spelade i förstaligan med ett annat lag. Så hur har det då gått för vår svensk i känguruland? Vi hörde av oss till Stephan för att höra vad som har hänt.
– Året som har gått har varit väldigt framgångsrikt faktiskt ur ett futsalperspektiv. Jag har fått en hel del möjligheter här i Australien som har gjort att man växt enormt, både på och utanför planen. I fjol, under hösten, så hade jag nog mitt tuffaste schema ur ett spelarperspektiv. I augusti reste jag till USA, Orlando, för att spela ”The World Championship of Futsal” med min gamla klubb Cambio Cumbre. Den turneringen spelade vi mitt under säsong här, så när man återvände var det slutspurt med både ligaslutspel och cupfinaler på gång.
Medan vi här hemma brukar blicka ner mot Spanien och Balkan, där det säsongen är längre och matcherna flera, åker Stephan till USA. Detta under ett brinnande slutspel och kommande cupfinal. Resan till USA slutar inte som man vill, något som spär på viljan att vinna tillbaka i Australien ännu mer.
– Vi återvände från USA efter att ha slutat på 4:e plats. Vi lyckades vara framgångsrika i både cupen och ligan, där vi vann bägge. Sedan hade jag universitetsmästerskap och turneringen ”Nationals” med Cumbre, två veckor i följd.
Det blev en andraplats för universitetslaget, där Stephan blev uttagen till All-Star-laget. Turneringen beskriver han som bra, även om man olyckligt torskade finalen efter sista sparken i matchen. De sved givetvis.
– Det var ingenting man kunde grubbla på for länge, för veckan efter hade jag ”Nationals” med Cambio Cumbre. Där hade vi ett fullspäckat lag, toppat med bästa talangerna från Western Australia. Vi hade även tagit in spelare som tillhört klubben tidigare men som spelade som proffs gör tillfället.
Han fortsätter:
– Det var tufft att slå sig in i det laget, men man lär sig alltid mycket när man är omkring spelare med erfarenhet och talang. Jag fick inte alltför mycket speltid i turneringen, men försökte bidra på alla sätt utanför planen också. När man klev in sa var det bara att ge järnet.
Man lyckades vinna turneringen, den tredje raka vinsten för klubben där Stephan har deltagit i två av dem. Ligan som man spelar i, i Western Australia, är det väldigt korta uppehåll. Under dessa uppehåll spelar man oftast turneringar, vilket gör att säsongerna går i ett i princip.
– När vi hade spelade ”Nationals” så tror jag att vi hade en till två veckors break, sedan började kommande säsong. Jag spelade med Cambio Cumbre till mitten av säsongen, sedan gjorde jag en övergång till klubben jag startade (Carioca FC) med min goda vän, Daniel Bergqvist.
– Vi spelade i divisionen under högsta divisionen, men jag kände att jag behövde en ny utmaning efter mina framgångsrika säsonger med Cambio Cumbre. Jag tänkte att jag kunde använda mina kunskaper och erfarenheter for att lyfta Carioca FC och försöka ta oss upp i högstadivisionen.
Sagt och gjort, Eriksson tog rollen som spelande tränare. Han beskriver hur tufft och påfrestande det var många gånger. Laget ansåg han hade stor potential, med spelare som hade bra inställning. Hårt arbete, många träningar och en hel del svett senare så lyckades man vinna ”Championship” och kvalificerade sig därmed till högstaligan.
– Vi spelade för ett tag sedan mot min gamla klubb Cambio Cumre, och förlorade bara med 2-1. En hel del förbättring har vi gjort, vi ligger för tillfället femma i ligan som nykomlingar. Just nu ligger allt mitt fokus på Carioca FC.
I ligan finns två svenskar, Eriksson och hans kompis Daniel Bergqvist. Tidigare var man en till, Tobias, men han åkte hem i januari. För tillfället har Stephan inga långsiktiga planer. Han säger sig trivas i Australien bra, livsstilen passar och han har byggt upp ett liv där under de tre åren han bott där. Däremot kommer han återvända till Sverige i juli för att hälsa på familj och annat, vilket han ser fram emot.
– Jag vill gärna hålla igång och träna med någon klubb eller spelare i Stockholmstrakten, det hade varit kul!
Hur kommer det sig då att man söker sig inomhus när man är i ett så varmt land som Australien?
– Haha, det ar nämligen så att det är svårare att spela utomhus här, för det blir så varmt på sommaren. Det kan vara 40+ grader, vilket gör att de oftast får skjuta upp matcher och annat på grund av vädret. Det problemet existerar inte i futsal.
– Jag tror också att det kom som en liten slump för mig. Sedan jag började ta futsalen seriöst har jag aldrig tittat tillbaka utomhus. Jag har aldrig haft så roligt med bollen som jag har när jag spelar futsal.
Nu har vi lite koll på hur det ser ut i Australien, men hur är Stephans koll på Sverige och futsal?
– Jag har lite koll faktiskt! Mitt mål är fortfarande att slå mig in i landslaget, så det är något jag jobbar för. Jag har kollat en del matcher på nätet för att försöka få en idé kring hur man spelar och hurdan kvalitén är. Det är alltid kul att följa och se, det verkar som att futsal börjar ta steg framåt i Sverige. Från utsidan tycker man nästan att Sverige är ett perfekt land för futsal, med tanke på vädret…
