Ida Hedstad är en av de största profilerna inom damfusal i Sverige. Två SM-guld med Lindahl FF samt priset som den mest värdefulla spelaren i finalen 2016 finns på hennes meritlista.
Ida har alltid velat att damfutsal utvecklas i landet och strävar efter det tillsammans med sina lagkamrater och med Benjamin Namini vid sin sida. Senast var Ida i Spanien och spelade ett inofficiellt damfutsals-VM där de svenska tjejerna tog med sig en bronsmedalj hem. Futsalmagasinet kontaktade Ida Hedstad för att höra vad som händer under ”lågsäsongen”.
Alla ledare som känner dig beskriver dig som den största vinnarskalle som finns, en spelare som alla lag borde ha. Du lyfter alla runtomkring dig och ställer aldrig till problem. Hur känns det för dig att få såna komplimanger?
– Oj, det var fina ord. Självklart blir jag varm av så fina ord, det är egenskaper som jag strävar efter, att lyfta andra och vara en bra medmänniska. Jag älskar att vinna, speciellt när man får göra det tillsammans med människor man gillar.
Hur beskriver du tiden i Spanien? Vilka slutsatser kan du dra av den turneringen?
– Tiden i Spanien var intressant och hade sina för- och nackdelar. Rent generellt väldigt svårt att genomföra en sådan här grej när spelarna själva måste betala för sina vistelser, samtidigt som man tappar inkomst från jobbet förstås.
Hedstad fortsätter:
– Vi insåg att vi kan mäta oss med damlag från hela världen och att vi med rätt resurser, och om vi hade haft möjlighet till att få med alla de bästa futsalspelarna, hade dominerat turneringen fullständigt. Vi lyckades skrapa ihop tre träningar innan vi åkte och ingen av dessa tre pass var samtliga spelare närvarande på.
– Jämför det med USA, som hade hållit nationella uttagningar i över ett år och sedan spenderat tio träningsveckor innan turneringens start med full trupp så förstår man vilka möjligheter Sverige har att bli en toppnation inom futsalen i framtiden.
Herrlandslaget fick en ny tränarstab. Ett projekt med utländsk kompetens som är tänk hjälpa svensk futsal att växa i sin helhet. Vad tycker du om det från ditt perspektiv som damspelare?
– Svårt att säga vad just satsningen med en utländsk tränare ska ge mig som damspelare på ett kortsiktigt perspektiv, men för herrarna är det ju givetvis väldigt bra att få in någon som ligger på en helt annan nivå än vad våra svenska tränare gör just nu.
Ida förklarar sina tankar:
– Med det menar jag inget ont om våra svenska tränare, men futsal är en ny sport här och det finns således mycket att lära från nationer som hållit på längre och därför kommer nog herrlandslaget och SFL få mycket värdefulla kunskaper genom detta.
– Jag hoppas att även damlagens tränare bjuds in till event som jag antar kommer hållas för SFL-tränarna. Som vi såg i Spanien så ligger Sverige i framkant på damsidan och tar vi tag i utbildningsbiten redan nu, obeaktat om det dröjer med ett damlandslag eller inte, så ger vi oss själva som land en bra möjlighet att bli en stornation ute i världen när vi väl startar igång den verksamheten.
Hur reagerar du/ni på att ni som svenska mästare får NOLL timmar i hallarna i Stockholm att träna i?
– Extremt tråkigt och orättvist förstås. Vi tillhör Sveriges ledande damförening i en sport som har flest registrerade medlemmar baserat på inomhussporter i landet, det är ärligt talat svårt att se hur det går ihop. Att delvis skylla på att det inte finns en hall i kommunen som har inriktning futsal är en väldigt vag ursäkt. Hur ska sporten kunna växa om den inte ges möjlighet till det?
– Nu vet jag även att Lindahls herrsatsning försenas med minst ett år eftersom ett av kraven från Stockholm fotbollsförbund, vilket i sig förstås är helt legitimt, är att man har en hall med matchtider. Jag vet att Benjamin (Lindahl-tränaren) har en plan hur det ska gå att lösa med träningar för oss trots allt strul, men det är väldigt tråkigt att han ska behöva lägga ner en massa tid på detta när han egentligen kunde jobba på sponsorer och spelartrupp med mera.
Vad tycker du om det nya formatet för damserierna?
– Såvitt jag förstår så kommer det bli likadana serier som förra året med omkring sex regionala sådana, där åtta lag kommer kvalificera sig till slutspel. Det i sig blir ju en halvering med 50 procent, då det var 16 lag som spelade slutspel förra året.
– Hade det varit som för herrarna med två riksserier så tror jag halveringen hade gynnat sporten något oerhört. Nu när det (av de två senaste åren att döma) finns två starka regioner inom damfutsalen i Göteborg och Stockholm, så tror jag att det finns risk att det kan bli snävt. Säg att Stockholmsserien blir med Lindahl, Falcao och Sätra. Då blir det egentligen ett slutspel redan i serien för oss Stockholmslag, medan det kommer komma lag till slutspelet som ”är sämre” än det laget som inte klarar ”Stockholmsserien”.
Hon fortsätter:
– Jag tycker också att det är tråkigt att det sker geografiska slutspelsmatcher. När det bara återstår åtta lag kvar så ska det antingen vara seedade lottningar eller fria lottningar, att spela regionalt är inte rättvist mot de lag som satsar, då risken finns att de behöver mötas redan i första slutspelsmatchen.
– Positivt är att de bäst rankade lagen får hemmafördel dock, det är fullständigt rättvist och bra gjort. Ett extremt stort plus över att DM-vägen är bortplockad, den kändes mest som en gratischans för fotbollslag som inte satsar på futsal att ändå få komma långt in i futsalslutspelet.
IFK Uddevalla ska börja satsa på damfutsal också. Hur ser du på konkurrensen?
– Jättekul med nya lag. Det roliga med att just Uddevalla startar ett nytt lag blir ju att de har en enorm kunskapskälla inom futsal bakom sig, så det ska bli spännande att se vad de går för. Även ett stort plus att konkurrensen i söder växer, så att det blir svårare att gå långt i slutspelet likt det är här uppe i Stockholm.
LÄS ÄVEN: Admir Hasanbegovic beskriver hur det är att vara domare i SFL
